Arkitektoniska stilar
Det som förenar alla arkitektoniskt västerländska stilar förutom Modernismen, Post-modernismen och dagens "ny-modernism", är att de grundar sig i det klassiska regelverket, på ett mer eller mindre trofast sätt. Regelverket kallas med ett fackmässigt ord "kanon" [ka:nånn].
Vår klassiska arkitekturkanon fullbordades i Grekland under 400-talet f. Kr. och har sedan dess använts på olika sätt och i olika omfattning. Exempelvis hade man under Medeltiden begränsade kunskaper, medan man i U.S.A. under 1800-talet revitaliserade den antika arkitekturen inom den tidens "klassicism".
Arkitekturen har under de gångna 2 400 åren utvecklats genom själva användandet av klassisk kanon. Då man strävade en bit från kanon på 1920-talet utvecklades exempelvis "20-talsklassicismen", en "maneristisk" inriktning.
Innovation och utveckling är A och O inom den klassiska arkitekturen, givet att man baserar sitt skapande på ackumulerad kunskap. Det är alltid lättare att staka ut vägen mot framtiden om man vet var man har varit. Det är också det bästa sättet att vara kreativ - ett blankt papper fylls bäst utan ett blankt huvud.
